FBK: Din bok Noll Plus Noll är veckans bok hos Fantastikbokklubben. Vad handlar den om? Och vad är spekulativ lyrik?
Teodor: Den handlar om en tidsresenär som försöker förhindra en global och personlig katastrof. I sina försök att manipulera tiden går han själv vilse i tidens vindlingar. Det finns ingen väg tillbaka och ingen väg framåt, vilket tvingar honom djupare och djupare in i det som jag kallar för tidens dröm, det vill säga mängden av allt som har hänt, skall komma att hända och som eventuellt skulle kunna hända.
Spekulativ lyrik, jag antar att det är så det kallas när formen är lyrik och temat spekulativt. Jag vet inte. Kanske borde det heta fantastisk poesi istället.
FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idén till den här boken?
Teodor: På nittiotalet uppfann den ryske materialforskaren Eugene Podkletnov något som kallades gravitationsdeflektion. Genom att använda roterande supraledande skivor kunde han påverka gravitationsfältet och därmed manipulera rumtidens krökning. Detta satte igång min fantasi.
Men om jag skall nämna några författare som inspirerat mig så är Peter Nilson och Lars Jakobson två av mina främsta husgudar. Efter att ha läst Arken av Peter Nilson såg jag på verkligheten på ett nytt sätt, och Lars Jakobsons, I den Röda Damens slott, lämnade mig tankfull i veckor. Dessa författare verkar delvis vara bortglömda av sf-fans idag, vilket jag tycker är väldigt synd. Det är svensk science fiction när det är som bäst.
FBK: Hur ser din skrivprocess ut? Har du hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?
Teodor: Vet inte om jag har någon direkt process, eller det har jag förstås, men ingen medvetet utarbetad. Det närmaste jag kan komma att beskriva den är en transkription av ett tankeflöde. Så det är helt klart så att historien växer fram medan jag skriver. Jag skriver väldig fort och väldigt slarvigt. Första utkastet är kanske fem procent av allt jobb. Därefter skriver jag om och skriver om och skriver om tills jag tycker att det börjar bli sämre igen, då slutar jag. Antagligen är det en extremt ineffektiv metod, men jag har inte kommit på något annat sätt.
Noll Plus Noll började som en roman, en alldeles för lång roman på typ 700 sidor, men jag upptäckte att många av händelserna inte riktigt gick att fånga i ren prosa, i alla fall lyckades inte jag med det. Så, det blev tillslut nödvändigt att använda lyrik för att komma närmare känslan i de skeenden som bygger upp berättelsen.
FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Teodor: Som tur är har det inte hänt mig ännu. Snarare är det så att jag har svårt att finna tid att skriva så mycket som jag skulle vilja, så när jag väl har tid går det väldigt fort, det blir snarare kramp i fingrarna.
FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna och har du några tips om hur man kan komma ut med sin bok?
Teodor: Det är klart att det är väldigt svårt att nå ut, framförallt som debutant och med den här sortens litteratur. För att vara ärlig så hade jag inte väntat mig att någon skulle vilja läsa det här, jag menar lyrik och science fiction. Vem läser sånt? Men det har visat sig att det finns en liten men engagerad grupp människor i Sverige som faktiskt gör det, vilket är jättekul. Jag är överraskad av all den positiva respons som jag fått.
Om jag har något tips, så tror jag att det handlar om att satsa på att nå ut till rätt läsare, de som har potential att uppskatta just din text. Att försöka nå så brett som möjligt är kanske inte alltid det viktigaste eller effektivaste, men det beror förstås på vad man skriver och varför man skriver. Jag tror inte det finns någon som skriver fantastik eller lyrik för att de tror att det ska bli bästsäljare, i alla fall inte i Sverige som det ser ut just idag.
FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik? Och tycker du att den skiljer sig från t. ex. engelsk eller amerikansk fantastik?
Teodor: Fantastiken kan ju förutom att vara tankevidgande och filosofisk även skildra vår samtid och sätta fingret på nutidsfenomen på ett sätt som annan litteratur inte kan. Jag tror att detta är viktigt i varje samhälle, framförallt för att kunna ta sig an tabun och inrotade föreställningar. Ibland måste vi se oss själva utifrån för att förstå hur löjliga vi är. Här kan fantastiken och kanske framförallt science fiction vara ett väldigt effektivt grepp.
Jag har tyvärr inte läst överdrivet mycket av den anglosaxiska fantastik som getts ut under det senaste decenniet, så jag vet inte hur det skiljer sig åt från svensk. Men, det är klart att litteraturen från ett land får en särprägel. Jag har en känsla av att vi i Sverige tenderar att skriva lite mer ”genreöverskridande”, vilket jag personligen gillar.
Men å andra sidan tror jag att fantastik fortfarande har en högre status i USA och England än den har i Sverige. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske för att diskbänksrealismen är så djupt rotad i svensk kultur. Eller kanske för att det historiskt har getts ut för mycket dåligt i fantastikgenren och att detta avskräckt läsare. Kanske är det en kombination. Effekten är hur som helst att de större förlagen varit väldigt sparsmakade med att ge ut fantastik (med undantag av skräck). Fast det känns som om detta håller på att förändras, det ges ut mycket bra av de små förlagen idag och det ges faktiskt ut en del av de större förlagen också. Johannes Anyuru fick ju Augustpriset, och det har kommit ut en hel del annat intressant, t.ex. Harungen av Ina Rosvall och Händelsehorisonten av Balsam Karam. Ingen av dessa är skriven i klassisk sf anda, men det är helt klart sci fi, i alla fall enligt min definition av det.
Förhoppningsvis kan detta inspirera fler att skriva genreöverskridande, och att inse vilket fantastiskt verktyg fantastiken kan vara, inte minst för att skildra samtiden.
FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?
Teodor: Jag har en massa osorterade bokstäver i byrålådan, så något kommer det nog framöver, men när och vad det blir kan jag inte svara på.
FBK: Vad vill du säga till dina läsare?
Teodor: För det första är jag mycket nyfiken på mina läsare. Vilka är de här människorna som gillar mina tankar? Sedan vet jag inte om jag egentligen vill säga så mycket, snarare vill jag nog väcka funderingar eller förundran över det kosmiska äventyr som vi varje dag är en del av (för att citera Peter Nilson).
FBK: Berätta något om dig själv som kanske inte så många vet.
Teodor: Jag experimenterar en hel del med lucida drömmar och mycket av det som utspelar sig i Noll Plus Noll har i själva verket kommit till på det sättet.
