FBK: Berätta om dina böcker i serien Söder om himlen Vad handlar de om?
Det finns så mycket att berätta om!
De flesta har nog på något sätt kommit kontakt med undergångsberättelser där utomjordingar, zombies eller andra monster invaderar. I Söder om Himlen har jag spunnit vidare på dessa idéer och fått ihop något som läsarna hittills uppskattat och kallat för en dramatisk, fartfylld och underhållande berättelse.
Första boken tar vid en sömnig sensommarmorgon i den dalsländska staden Wäschbörg. Några poliser undersöker en olycka, Dirk och hans vänner vaknar bakfulla efter en fest, en karaktär ska spela fotbollsmatch och en spelar tv-spel utan att veta vilken dag det är.
Dirk och de andra bakfulla tror att dagen inte kan bli värre men upptäcker snabbt att staden invaderats av fasansfulla monster. Med hjälp av fantasi och vardagsföremål måste de sedan slå sig fram och söker kontakt med karaktärerna i de andra parallellhandlingarna.
Det bjuds på mycket våld, drama och humor i en udda men träffsäker kombination. Samhällsproblem lyfts mellan raderna, populärkulturella referenser smattrar tätt och ett lager av heavy metal ligger över allting, exempelvis genom de titlar som varje kapitel fått. Varje karaktär är unik och utvecklas med tiden, varje läsare kan hitta några som de fattar extra tycke för
FBK: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur kom du på idéen till de här böckerna?
Allt möjligt. Ibland är det en gåva, ibland en förbannelse. Vad man än gör så hänger böckerna med en. På jobbet, på bilresor, under träningspassen, filmer, böcker, serier m.m. får igång tankarna och rätt som det är ändras något i alla mina berättelser. Musik har även en stor influens i mitt skrivande.
Idén till Söder om Himlen föddes nog egentligen när jag var 13-14 år. När jag cyklade min långa väg till skolan från utkanterna av Vänersborg in till centrum såg jag ständigt många av de miljöer som fått stå till grund för platserna i Wäschbörg. Jag gillade filmer och spel i snarlika genrer och började fantisera kring vad som kunde ske om zombies plötsligt dök upp i staden. Därifrån växte idén och när jag gick på gymnasiet valde jag under sista årskursen att skriva en bok. Den boken blev grunden till det jag skrev om 2016-2017 och döptes till Söder om Himlen.
I böckerna kan man kanske se vilka andra författare jag inspirerats av, men man kan även tydligt se vilken generation jag tillhör. Film och framför allt tv-spel är något som jag vuxit upp med. Tv-spel har ännu inte fått samma erkännande som böcker och film, som konstform, men är en bra bit på väg. Det finns så otroligt många spel som man skulle vilja trycka i ansiktet på de som inte erkänner berättarformen och i mina böcker kan man se influenser från många spel. Troligtvis har spelen hjälp mig mer än filmer och böcker när det gäller den dramatiska kurvan i mina böcker, hur saker byggs upp och hur tempot går upp och ner.
FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Oj. Jobbigast? Det mesta har varit en fröjd att skriva, faktiskt. Vissa partier har kanske varit lite svårare och trögare, då jag från början inte riktigt hittat det sätt att bäst skriva dessa, men överlag så njuter jag av allt jag skriver. Det är faktiskt inte särskilt mycket som tas bort i mina redigeringsprocesser heller, allt som kommer med är viktigt för berättelsen och helheten.
Det skall dock sägas att det finns partier som varit mer känslomässigt jobbiga. Precis som att Wäschbörg baserats på min hemstad Vänersborg har även de flesta karaktärerna baserats på verkliga personer, folk som jag känner. Trots den mörka humorn som finns med är Söder om Himlen även en stundtals väldigt mörk och hemsk berättelse. Skräcken är riktig och jag vill att man ska känna hur mycket som står på spel. Trots inslag i stil med varelserna som invaderar och vissa mer eller mindre tursamma eller overkliga ageranden från människorna i sammandrabbningarna med varelserna söker jag en viss trovärdighet. Alla överlever inte, föga förvånande. Jag har som standard att (oftast åtminstone) inte ha ihjäl en karaktär innan den fått utvecklas och spela en viss roll. Läsaren ska ha börjat lära känna karaktären först, en relation ska ha uppstått. Då blir det mycket jobbigare när någon väl stryker med, både för läsaren och för mig. Vissa av dessa dödsfall har varit lite lättare att skriva, man kan underlätta händelsen genom att karaktären exempelvis får uträtta något stort precis innan. Tänk er en mer eller mindre klassisk hjältedöd, där dödsfallet ändå leder till att de andra klarar sig.
Samtidigt som dessa dödsfall finns har även några mer tragiska livsöden inkluderats i boken. Alla får inte en hjältedöd, vissa rycks plötsligt ifrån oss när man minst anar det, ibland genom snedsteg från sig själva, men ibland också på grund av andra karaktärers misstag. Detta gör att det känns mer och leder också till att de döda karaktärerna kan få leva vidare i tankarna hos de som lever, likt plågoandar. Just dessa scener är de jobbigaste, samtidigt som det ändå finns en viss melankolisk njutning i att skriva dem.
FBK: När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Först och främst: Jag skriver i ett otroligt tempo. En kollega har kallat mig Sverige Stephen King lite på skoj. Det finns tre böcker i Söder om Himlen-serien och jag kommer snart börja skriva på manuset till den fjärde boken. Utöver dessa finns även de tre första delarna i min fantasyserie Bableis barn tillgängliga. De två avslutande delarna i Bableis barn-serien är just nu under redigering. Jag skrev klart båda manusen och redigerar dem samtidigt för att på bästa sätt få ihop den bokserien.
För det andra: Svår fråga. Jag väljer att koppla ihop den här frågan lite med frågan gällande hur mycket jag läste som barn. I perioder läste jag mycket som barn, men jag är också (som tidigare nämnts) en del av en generation som spelat mycket tv-spel. Jag skulle därför vilja rekommendera några spel: Resident Evil (1-4), Gears of War, Brütal legend och Dead Rising. Filmmässigt skulle jag rekommendera Shaun of the Dead. Dessa spel och filmer ger en salig blandning som ändå kombinerar allt det som mixats ner i Söder om Himlen. Vi har horder av monster, folk som desperat försöker överleva med hjälp av påhittighet och vardagsföremål, brutalitet och mycket inslag av heavy metal.
FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?
Själva grunden i min berättelse finns färdig när jag börjar skriva, i korta drag nedpunktad. Från början skrev jag bara på, men allt eftersom jag utvecklat mitt författarskap har jag fått mer struktur. Kanske är det därför jag kunnat producera böcker allt snabbare med … Åtminstone delvis därför. Jag försöker efter att det övergripande handlingen planerats göra lite sidbrytningar och för varje sida skriva en kort synopsis för varje kapitel. Därifrån skriver jag på och märker alltid hur berättelsen och karaktärerna får eget liv, vilket leder till nya inslag. Oftast nere på detaljnivå och gällande olika karaktärers personliga utveckling och sidohandlingar, men ibland ändras faktiskt vissa saker i den stora övergripande handlingen genom att karaktärerna får liv och styr berättelsen ditåt.
FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Förr drabbades jag mer av det. Jag gav ut första och andra boken i Bableis barn-serien år 2017, den första Söder om Himlen-boken 2018. Därefter gick det lite trögt. Jag brinner för mitt skrivande, jag vill verkligen dela med mig av mina berättelser, men mycket annat kom i vägen och det var därefter lite svårare att hitta tid och motivation. Det återvände dock och 2019 gav jag ut tredje boken i Bableis barn-serien. I samma veva började lite fler personer läsa Söder om Himlen, enbart med positiv respons. Det fick igång mig och från slutet av 2019 har jag skrivit på i en oavbruten rasande fart. Andra och tredje boken i Söder om Himlen-serien gavs ut 2020 och redan nu har jag första utkastet klart för de två avslutande Bableis barn-böckerna. Mitt driv är större än någonsin och jag hoppas verkligen kunna fortsätta i samma fart. Jag har så mycket som jag vill skriva och idéerna föds snabbare än vad jag hinner skriva ner dem.
FBK: Läste du mycket som barn?
Ja och nej. I perioder läste jag mycket. Som jag tidigare nämnt har en del tid även lagts på film och spel, vilket jag inte anser är något fel. Böcker, film och spel är tre olika berättarformer som allihop kan gynna varandra. Jag tror också att influenserna från alla spel gör att mitt skrivande går hem hos många som tillhör min generation eller senare. Jag har alltid skrivit mycket dessutom, man lärt sig inte skriva böcker i en handvändning. Jag uppskattar en bra bok och vet att man ibland behöver få influenser från andra författare, men jag uppskattar desto mer att få sitta och skriva, skriva, skriva … På senare tid har den mesta läsningen blivit mina egna böcker.
FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?
Oerhört. Jag ger ut mina böcker själv. Det är exakt min egen vision som kommer till liv, det finns ingen redaktör som petar på saker och ändrar utifrån vad man tror går hem hos läsarna. Fördelarna väger tyngre än nackdelarna i detta. Även om ett förlag antog mig hade jag inte önskat ge ut böckerna hos dem om de petade i mina manus och förändrade min vision.
Samtidigt kan jag inte förneka att ett förlag i ryggen har fördelar. Det är lättare att nå ut. Jag jobbar heltid inom skolan, spelar fotboll, är gyminstruktör och har även pluggat en del på distans parallellt med att skriva och ge ut mina böcker. Jag förstår inte riktigt hur jag mäktat med allt, vardagen går på ett tight schema, men det känns som att det ena hela tiden gynnar det andra. Med ett förlag i ryggen, eller åtminstone ett stort ekonomiskt kapital som jag skulle våga satsa, är det lättare att nå ut. Jag tror att mina böcker skulle uppskattas av så många fler, men det är svårt att göra folk medvetna om boken och ännu svårare att få alla att köpa och ge den en chans.
Med allt detta sagt ska det även sägas att jag under 2020 nått ut mer och mer. Jag använder mig av sociala medier och har fått många nya följare, varav många blivit trogna fans av mina böcker och på olika sätt hjälpt mig att nå vidare. Sätter man upp ett högt mål och har driver kan man jobba sig vidare. Ett steg i detta är just Fantastikbokklubben, som jag redan nu anser är väl värd medlemsavgiften och har gett mig mer än vad jag hoppats på.
FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Tyvärr inte. Jag är fortfarande så pass liten. En långsiktig plan och ett enormt driv är dock viktigt. Ge inte upp. Jobba målmedvetet. Det går troligtvis inte fort, du behöver slita. Se till att ha lagt ner gott om tid på arbetet med boken. Jag vet att man kan bli ivrig, jag har gjort en del kostsamma missar i början … Men man lär sig också, det är en resa. Det är en fantastisk känsla.
FBK: Vad gör du när du inte skriver?
Jobbar inom skolan (idrott & hälsa, matematik och svenska på högstadiet), studerar på distans, jobbar som gyminstruktör och spelar fotboll.
FBK: Vad är planerna för framtiden har du något nytt på gång?
Oj, oj, oj… Planerna är enorma. Ibland golvar de mig när jag tänker på hur mycket det är. Samtidigt älskar jag det, jag älskar mitt skrivande.
I april tänkte jag ge ut en nyutgåva av min första bok, Bableis barn: Den förlorade sonen, dessutom i hårdband. Bok fyra och fem (de två sista) i Bableis barn-serien redigeras dessutom för fullt. Bok fyra ska ges ut någon gång under året, sedan även bok fem. Om bok fem ges ut innan jul 2021 eller våren 2022 återstår dock att se, jag har inte satt några konkreta deadlines än utan har tålamod med böckerna. Samtidigt tänkte jag börja skriva på fjärde boken i Söder om Himlen-serien.
