Den här gången intervjuar vi Tess Williamsson som precis debuterat med “Dödens saga – saknad”
FBK: Du har precis släppt “Dödens saga – saknad”. Från titeln låter det som en serie. Hur många böcker är det tänkt att komma?
Från början var det tänkt att vara 2 böcker, Saknad och Hopp, som jag just nu håller på och arbetar med. Under arbetets gång har jag insett att det kommer att bli en tredje bok med samma karaktärer plus några till och en bok som utspelar sig mellan Saknad och Hopp, i samma värld fast med andra karaktärer. Det är böckerna som är planerade nu, men då världen är en av mina favoritvärldar och karaktärerna fortfarande verkar ha historier att berätta är allt möjligt.
FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?
Äventyr, spänning, kärlek och passion. Och Döden då givetvis. Det är helt annan Döden än du tidigare mött, en som har känslor, är lätt socialt missanpassad, oerhört ensam men den underbaraste person du någonsin kommer att möta.
FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men slogs av hur vackert omslaget är. Det är väldigt stämningsfullt, påminner mig om Skottland, och rosen återkommer på två ställen. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?
Va kul att du gillade omslaget. Jag är mycket nöjd med det. Det överträffade mina vildaste drömmar. Omslaget speglar Skottland, precis som du säger och anledningen är mycket enkel. Feud, där Eilan är uppväxt, påminner väldigt mycket om Skottland och det var därför naturligt att spegla detta i omslaget. Då jag själv älskar Skottland var det en självklarhet att låta henne växa upp i dess karga skönhet och omslaget ger en känsla av hem, tycker jag. Rosen är svårare att förklarar utan att berätta alltför mycket. Det är en speciell ros, en aldrig tidigare skådat sort som skapas efter ett själarnas möte mellan två av karaktärerna. Omslaget visar några viktiga element ur sagan, både Feud, och rosen men också Döden som är en central gestalt. Vilket var en självklarhet då det trots allt är hans saga.
FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?
Allt inspirerar mig, även om det låter märkligt. Ofta har jag en scen som snurrar i huvudet i dagar och jag försvinner långa stunder när tankarna är någon annanstans än där de borde vara. Svårare scener kan snurra inom mig och tänkbara handlingar och slut kan virvla i dagar innan jag sätter mig ner och skriver den. Mina karaktärer har funnits i mitt liv så länge att om jag inte skriver på ett tag meddelar de mig högljutt att de också behöver uppmärksamhet. Jag har upptäckt att det inte är jag som styr vad de ska göra, utan de sköter det själva, så sätter jag mig bara vid datorn, brukar orden komma.
FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Den jobbigaste scenen utan att avslöja handlingen… Jag är en väldigt gråtmild person och vissa saker skär djupare än andra. Det finns en scen ganska långt in i boken som jag knappt kan läsa för att orden är alldeles dimmiga på skärmen. Det handlar om att tvingas göra något som skär ens hjärta mitt itu. Den roligaste scenen att skriva handlar mer om karaktärer än just om scener. Det är alltid lika roligt att skriva scener som involverar Kol eller Döden. De är oftast så självklara att orden bara kommer och leder ofta till att jag sitter med ett leende på läpparna. Den absolut roligaste scenen att skriva var nog den när en laduvägg gick i bitar, för den var så träffande och gav ytterligare en dimension till en älskad karaktär.
FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?
Jag hoppas läsaren är lite irriterad över att det slutade som det gjorde och kräver att få del 2 i händerna bums. En känsla av sorg kanske dröjer sig kvar men också en känsla av hopp. Framför allt hoppas jag att jag har lyckats levandegöra dem på så sätt att en läsare känner saknad när boken är slut. Det är ett äventyr läsaren får följa med på och ett sådant vill man sällan ska ta slut. När det ändå gör det vill man att det ska kännas. Saknad, längtan och kanske har något fått en favoritkaraktär, de vill läsa mer om.
FBK: Förutom Eilan, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?
Min personliga favorit är nog Kol. Det tålamodet skulle jag vilja besitta, även om jag ibland önskar att han skulle ta för sig lite mer än han gör. Dock är det en del av det som gör honom så underbar och en trygg hamn i en galen värld.
FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Jag har massor av böcker att rekommendera och tipsar gärna om tre, som jag läst på engelska. Kan tyvärr inte svara på om de sista två är översatta till svenska men är de inte det, läs dem ändå. Ni kommer inte att ångra er. I väntan på min nästa bok- Hopp- tycker jag att man ska läsa Hov av taggar och rosor av Sarah J Maas, Fever serien av Karen Marie Moning eller min absoluta favorit Black Jewels böckerna av Anne Bishop. Fantasy allihopa men ganska olika. Det som är gemensamt är att det är starka huvudkaraktärer som får en att känna något, vilket jag tycker är jätteviktigt.
FBK: Vi tacker författaren för intervjun.
Du kan givetvis hitta “Dödens saga – Saknad” här på Fantastikbokklubben (klicka på bilden för att läsa mer):
