Kategori: Blogg

FBK: Berätta om din bok Jag jaguar. Vad handlar den om?

Fredrik: Jag Jaguar är en fantastisk berättelse i bemärkelsen att huvudkaraktären bokstavligen finner sig själv under sin backpacker-resa till Sydamerika. I övrigt utspelar sig historien i den vanliga världen med vår världs vanliga begränsningar. Berättelsen är delvis en äventyrsroman där vi följer huvudkaraktären genom välkända platser i Sydamerika men som samtidigt utforskar världens och verklighetens gränser.

FBK: Hur kom du på idéen till den här boken och hur lång tid tog det att skriva den?

Fredrik: Min fantasi fungerar på samma sätt som många författare som skriver i genren magisk realism, nämligen att metaforer och liknelser kan ta bokstavlig form. Jag tänker ibland på José Saramago som undrade hur det skulle vara om världen drabbades av plötslig blindhet. Min bok Jag Jaguar tog, trots sitt lilla format, cirka 10 år att skriva. Rättare sagt skrev jag ner idén för tio år sedan, sen dröjde det ungefär fem år innan jag skrev klart den på Skurups folkhögskola och sen ytterligare fem år innan den blev publicerad.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Fredrik: När jag skriver vet jag väldigt lite om vad som ska ske. Jag börjar med en idé eller en karaktär som får utforska sin värld. Med risk för att låta självgod så är det mest därför jag skriver, för att jag tycker mina egna historier är så spännande att jag bara måste få veta hur de slutar.

FBK: Läste du mycket som barn?

Fredrik: Jag läste mycket som barn. Jag minns särskilt den stora dagen då bibliotekarien sa åt mig att vi skulle titta på några andra bokhyllor och jag förstod att vi var på väg in bland vuxenböckerna.

FBK: När bestämde du dig för att bli författare?

Fredrik: När jag läste psykologprogrammet i Lund gick jag några kvällskurser i kreativt skrivande och vid ett inlämningstillfälle fick jag sådan feedback att jag för första gången tänkte tanken att jag kanske hade en egen stil och/eller något särskilt att berätta.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?

Fredrik: Jag tycker det är superviktigt med svensk fantastik. Fantastik är ju en genre som med rätt ingredienser kan fånga en publik som inte annars läser och som i filmatiseringar kanske är en av de genrer som drar flest tittare. Då är det så klart extra roligt när en blockbuster bygger på svenska böcker eller utspelar sig i svensk kontext.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Fredrik: Absolut drabbas jag av skrivkramp. Än så länge har det inte skett under någon längre period. Mitt recept är att om och om igen läsa igenom det jag skrivit och på så sätt hitta in i berättelsen, antingen hittar jag då vart texten är på väg eller så hittar jag en lucka där något behövs läggas till. Alternativt hanterar jag skrivkramp genom att försöka tillåta att dagens produktion inte blivit mer än åtta ord. Vanligtvis utgörs en skrivar-arbetsdag för mig av cirka fem timmars aktivt skrivande. Jag brukar aldrig tillåta att det blir färre än fyra timmar men om det är en tragglig dag kan jag tillåta mig själv en joggingtur eller promenad under ”arbetstid”.

FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?

Fredrik: I fem år skickade jag min bok varje månad till nya förlag, gjorde korrigeringar, tog bort eller la till karaktärer. Innan jag till slut blev antagen av Svensk Sci Fi. Jag vill dock helst inte säga att en ska tro på sin bok för jag är inte säker på att en alltid bör göra det. Jag skickade till exempel in en novellsamling under många år som jag idag inte anser håller måttet.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?

Fredrik: För närvarande arbetar jag på min nästa bok, vilket är superroligt. De senaste fem åren har nämligen inte innehållit något som helst skrivande (förutom ett fåtal insändare i Sydsvenskan). Detta till följd av att mitt arbete som psykolog som svalde all min ork och energi. Dessutom blev jag förälder för cirka två år sedan. En ytterligare aspekt var också att jag så gärna ville komma ut med min bok Jag Jaguar att jag inte kunde börja skriva på något annat förrän jag var säker på att den var ”färdig” och erhållit det öde den förtjänade.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?      

Fredrik: Jag är så oerhört glad och tacksam mot alla de människor som läser böcker, som ordnar bokcirklar, skrivarkurser, driver tidsskrifter och förlag, hittar på historier eller sjunger för sina barn, recenserar böcker och sysslar med litteraturkritik. Utan dem skulle ju inte litteraturen finnas överhuvudtaget och livet för oss författare skulle vara så mycket tråkigare.

FBK: Berätta om din bok Azoria – Återkomsten. Vad handlar den om?

Kristina: Azoria – Återkomsten är första delen ur Azoriatrilogin som handlar framförallt om Mira, en snart 13-årig flicka vars pappa plötsligt försvinner. Mystiska saker börjar hända och Mira hittar en lapp skriven på ett obegripligt språk. Lappen leder Mira på hennes livs äventyr.

Den handlar om alver, drakar och dvärgar. Om att våga saker för att rädda de man älskar.

Man läsa mer om Azoriatrilogin på www.azoriatrilogin.com Där kan man även lära sig zorii, språket som alverna talar, en del sånger och lekar.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på att skriva om Azoria? Hur kom du på idéen till den här boken?

Kristina: Jag inspireras av allt möjligt. Det kan vara ett träd, en mystiskt hus, en sång, någon som berättar något. Idéer poppar upp när som helst.
Azoria började egentligen som en idé att skriva något liknande Harry Potter men med en flicka som huvudkaraktär. Men snart gled den iväg åt ett helt annat håll. Inspirerad av Sagan om ringen och Harry Potter kan man säga att jag var.

FBK:Läste du mycket som barn?

Kristina: Ja, jag läste väldigt mycket. Lärde mig läsa väldigt tidigt och läste till och med böcker för mina kompisar när vi var små. Som tonåring slukade jag böcker.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Kristina: Jag har en idé och skriver ner stolpar för den, men mycket växer fram under tiden jag skriver. Nya karaktärer och händelser kommer till. Allra bäst skriver jag när jag har slutet klart för mig.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Kritina: Ja det händer. Då brukar jag ta en lång promenad i skogen eller bland vinodlingarna och fundera på hur jag ska komma vidare. Ofta lyssnar jag även på musik. Ibland kan jag även diskutera med familjen om jag fastnar och de brukar ofta hjälpa till med idéer.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Kristina: Ja, det är riktigt svårt. Det finns så många bra författare och alla vill ju nå ut med sina böcker. Man måste jobba hårt med marknadsföring och försöka synas så mycket som går. För mig har det varit ett stort steg att våga tala inför publik, men ett steg jag kände att jag var tvungen att ta. Jag har aldrig tyckt om att tala inför publik men nu har jag både suttit med i diskussionspaneler och hållit i författarlunch samt haft högläsning.

FBK: Har du skrivit fler böcker?

Kristina: Ja, dels så är både andra och tredje delen av Azoriatrilogin klara, visst de ska finputsas först innan de är helt klara, sen har jag gett ut två skräckböcker – Karne – skriet från häxberget och den fristående fortsättningen Bakom väggens dörrar – och en hel del noveller har jag också skrivit som getts ut i olika antologier.

FBK: Hur ser din skrivprocess ut?

Kristina: Jag skriver allra bäst på söndagar då jag har lugn och ro. För det mesta läser jag igenom det jag skrivit senast för att komma in i berättelsen igen. Sen börjar jag skriva och det brukar flyta på väldigt bra.
Ibland måste jag fundera lite och skriver då ner idéer, nya karaktärer och händelser i en anteckningsbok.
Om jag ska börja på en ny berättelse, skriver jag först ner alla idéer för hand, gör karaktärsblad och kanske ritar upp kartor eller annat som är viktigt för historien.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?

Kristina: Fantastik är väldigt viktigt tycker jag, både svensk och utländsk. Men jag tycker det är så härligt att det finns så många svenska fantastikförfattare och att vi blir fler och fler samt att fantastik börjar accepteras mer.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Kristina: Först och främst stort TACK för att ni läser mina böcker. Det är härligt att få läsa recensioner och omdömen om mina böcker. Berätta gärna om mina och andras böcker som ni läst, tipsa bokaffärer och bibliotek. Det hjälper oss författare oerhört mycket.

FBK: Din bok Noll Plus Noll är veckans bok hos Fantastikbokklubben. Vad handlar den om? Och vad är spekulativ lyrik?

Teodor: Den handlar om en tidsresenär som försöker förhindra en global och personlig katastrof. I sina försök att manipulera tiden går han själv vilse i tidens vindlingar. Det finns ingen väg tillbaka och ingen väg framåt, vilket tvingar honom djupare och djupare in i det som jag kallar för tidens dröm, det vill säga mängden av allt som har hänt, skall komma att hända och som eventuellt skulle kunna hända.

Spekulativ lyrik, jag antar att det är så det kallas när formen är lyrik och temat spekulativt. Jag vet inte. Kanske borde det heta fantastisk poesi istället.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idén till den här boken?

Teodor: På nittiotalet uppfann den ryske materialforskaren Eugene Podkletnov något som kallades gravitationsdeflektion. Genom att använda roterande supraledande skivor kunde han påverka gravitationsfältet och därmed manipulera rumtidens krökning. Detta satte igång min fantasi.

Men om jag skall nämna några författare som inspirerat mig så är Peter Nilson och Lars Jakobson två av mina främsta husgudar. Efter att ha läst Arken av Peter Nilson såg jag på verkligheten på ett nytt sätt, och Lars Jakobsons, I den Röda Damens slott, lämnade mig tankfull i veckor. Dessa författare verkar delvis vara bortglömda av sf-fans idag, vilket jag tycker är väldigt synd. Det är svensk science fiction när det är som bäst.

FBK: Hur ser din skrivprocess ut? Har du hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Teodor: Vet inte om jag har någon direkt process, eller det har jag förstås, men ingen medvetet utarbetad. Det närmaste jag kan komma att beskriva den är en transkription av ett tankeflöde. Så det är helt klart så att historien växer fram medan jag skriver. Jag skriver väldig fort och väldigt slarvigt. Första utkastet är kanske fem procent av allt jobb. Därefter skriver jag om och skriver om och skriver om tills jag tycker att det börjar bli sämre igen, då slutar jag. Antagligen är det en extremt ineffektiv metod, men jag har inte kommit på något annat sätt.

Noll Plus Noll började som en roman, en alldeles för lång roman på typ 700 sidor, men jag upptäckte att många av händelserna inte riktigt gick att fånga i ren prosa, i alla fall lyckades inte jag med det. Så, det blev tillslut nödvändigt att använda lyrik för att komma närmare känslan i de skeenden som bygger upp berättelsen.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Teodor: Som tur är har det inte hänt mig ännu. Snarare är det så att jag har svårt att finna tid att skriva så mycket som jag skulle vilja, så när jag väl har tid går det väldigt fort, det blir snarare kramp i fingrarna.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna och har du några tips om hur man kan komma ut med sin bok?

Teodor: Det är klart att det är väldigt svårt att nå ut, framförallt som debutant och med den här sortens litteratur. För att vara ärlig så hade jag inte väntat mig att någon skulle vilja läsa det här, jag menar lyrik och science fiction. Vem läser sånt? Men det har visat sig att det finns en liten men engagerad grupp människor i Sverige som faktiskt gör det, vilket är jättekul. Jag är överraskad av all den positiva respons som jag fått.

Om jag har något tips, så tror jag att det handlar om att satsa på att nå ut till rätt läsare, de som har potential att uppskatta just din text. Att försöka nå så brett som möjligt är kanske inte alltid det viktigaste eller effektivaste, men det beror förstås på vad man skriver och varför man skriver. Jag tror inte det finns någon som skriver fantastik eller lyrik för att de tror att det ska bli bästsäljare, i alla fall inte i Sverige som det ser ut just idag.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik? Och tycker du att den skiljer sig från t. ex. engelsk eller amerikansk fantastik?

Teodor: Fantastiken kan ju förutom att vara tankevidgande och filosofisk även skildra vår samtid och sätta fingret på nutidsfenomen på ett sätt som annan litteratur inte kan. Jag tror att detta är viktigt i varje samhälle, framförallt för att kunna ta sig an tabun och inrotade föreställningar. Ibland måste vi se oss själva utifrån för att förstå hur löjliga vi är. Här kan fantastiken och kanske framförallt science fiction vara ett väldigt effektivt grepp.

Jag har tyvärr inte läst överdrivet mycket av den anglosaxiska fantastik som getts ut under det senaste decenniet, så jag vet inte hur det skiljer sig åt från svensk. Men, det är klart att litteraturen från ett land får en särprägel. Jag har en känsla av att vi i Sverige tenderar att skriva lite mer ”genreöverskridande”, vilket jag personligen gillar.

Men å andra sidan tror jag att fantastik fortfarande har en högre status i USA och England än den har i Sverige. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske för att diskbänksrealismen är så djupt rotad i svensk kultur. Eller kanske för att det historiskt har getts ut för mycket dåligt i fantastikgenren och att detta avskräckt läsare. Kanske är det en kombination. Effekten är hur som helst att de större förlagen varit väldigt sparsmakade med att ge ut fantastik (med undantag av skräck). Fast det känns som om detta håller på att förändras, det ges ut mycket bra av de små förlagen idag och det ges faktiskt ut en del av de större förlagen också. Johannes Anyuru fick ju Augustpriset, och det har kommit ut en hel del annat intressant, t.ex. Harungen av Ina Rosvall och Händelsehorisonten av Balsam Karam. Ingen av dessa är skriven i klassisk sf anda, men det är helt klart sci fi, i alla fall enligt min definition av det.

Förhoppningsvis kan detta inspirera fler att skriva genreöverskridande, och att inse vilket fantastiskt verktyg fantastiken kan vara, inte minst för att skildra samtiden.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?

Teodor: Jag har en massa osorterade bokstäver i byrålådan, så något kommer det nog framöver, men när och vad det blir kan jag inte svara på.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Teodor: För det första är jag mycket nyfiken på mina läsare. Vilka är de här människorna som gillar mina tankar? Sedan vet jag inte om jag egentligen vill säga så mycket, snarare vill jag nog väcka funderingar eller förundran över det kosmiska äventyr som vi varje dag är en del av (för att citera Peter Nilson).

FBK: Berätta något om dig själv som kanske inte så många vet.

Teodor: Jag experimenterar en hel del med lucida drömmar och mycket av det som utspelar sig i Noll Plus Noll har i själva verket kommit till på det sättet.

Klicka på bilden nedan för att läsa mer om Jonas bok i webbutiken.

Tabula Rasa är den första delen ur Bärnstensgruppen av Filip Forsberg. Fantastikbokklubben har intervjuat honom.

FBK: Berätta om Tabula Rasa. Vad handlar den om?

Filip: Tabula Rasa utspelar sig år 2048, där en dystopisk framtidsvärld pressas av naturkatastrofer och miljöförstöring. En fantastisk upptäckt görs i rymden och sätter mänsklighetens öde på spel.

Bärnstensgruppen är en hemlig organisation som mot betalning antar farliga uppdrag i arkeologins mörka skuggsidor. Jonathan Jarl, en ung, driven man med ett komplext förflutet, är den nyaste agenten på Bärnstensgruppen och vill bevisa sig på sitt första uppdrag.

En skygg, rik företagare, John Vendrick III, har sin egen version för framtiden och skapar Tabula Rasa, ett megakomplex som innehåller mer än en miljon människor, på Madagaskars kust. Här har John frihet att utan insyn från myndigheterna forma nästa generation supermänniskor genom olagliga mänskliga kloningsprogram.

I slutet av 2048 upptäcker Tabula Rasa genom slumpen, ett klot som stiger upp från månens yta. Klotet, som uppvisar intelligens, lägger sig i omloppsbana runt månen och John vill till varje pris hålla upptäckten för sig själv när Tabula Rasa etablerar kontakt med klotet.

På Tabula Rasa finns där flera datalabb som arbetar med upptäckten av klotet och ett av dem arbetar Elisabeth Snow. Hon är idealistisk och ung och anser däremot att upptäckten rimligen borde delas med omvärlden istället för att hållas hemlig. Hon fattar ett beslut som får ödesdigra konsekvenser.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idén till boken?

Filip: Jag är övertygad om att det finns intelligent liv i universum i någon form och för eller senare kommer vi upptäckta att vi inte är ensamma. Och endast sedan jag varit liten har jag älskat att läsa om försvunna skatter och arkeologiska utgrävningar, som ett riktig Indiana Jones äventyr. Så att kunna kombinera utomjordingar, skatter och äventyr är för mig helt naturligt.

FBK: Är det tungt att skriva dystopier?

Filip: Inte alls. I alla fall inte för mig. Att skriva är att skapa något, och för mig gör det ingen skillnad om det är en dystopisk eller utopisk miljö man skapar. Det intressanta i miljöer, eller i personer eller vad det nu kan vara är motsättningen. För att en karaktär ska vara intressant måste den innehålla någon slags kamp eller slags motsättning annars blir personen platt och ointressant. På samma sätt är det med dystopier, man skapar en miljö som till dels är mörk och dyster men där måste också vara hopp och framtidstro.

FBK: När du skriver, har du hela historien klar framför dig eller växer den fram?

Filip: Både och. Till stora delar har jag en övergripande historia klar som jag arbetar fram under en eller två veckor. Efter det skriver jag upp alla kapitlen, personer och miljöer som ska figurera och hur de ska hänga samman. Till det använder jag ett fristående skrivprogram för författare där man fritt kan skapa och etablera strukturen till boken. När jag sedan går igång med själva skrivandet så vet jag till stor del vad varje kapitel ska handla om, vilka personer som ska vara med i det. Men när man sedan skriver och redigerar så får jag så klart gå fram och tillbaka i boken för att rätta upp detaljer och händelseförlopp. När jag är nöjd med struktureringen av boken exporterar jag allt till Word för den slutliga redigeringen.

FBK: Tycker du det är svårt att nå ut till läsare och har du några tips?

Filip: Det är inte helt enkelt har jag märkt. Jag har kontaktat en del bokbloggare men det är svårt att som ny författare få någon respons. Via Amazons promotionsystem har jag kört ett par kampanjer som fått en del genomslag men det går långsamt. Så tyvärr har jag inte några riktigt bra tips hur man bäst når ut till läsare, så om någon har några bra tips så lyssnar jag mer än gärna.

FBK: Vad är planerna för framtiden? Kommer där fler böcker om Tabula Rasa?

Filip: Absolut. Under hösten ska jag slutföra uppföljaren till Tabula Rasa som kommer heta Genesis. Den utspelar sig tre månader efter slutet Tabula Rasa och handlar både om försvunna skatter och fantastiska upptäckter i vårt solsystem.  Jonathan Jarl och Bärnstensgruppen kommer ha fullt upp igen.

Jag har tänkt att jag skulle ge ut en bok om Bärnstensgruppen varje år i tio år. Och lanseringen av varje ny bok blir på Sci-Fi mässan i Malmö på våren.  Så ja, arbetet är i full gång.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Filip: Sluta aldrig titta upp mot universum.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik? Tycker du den skiljer sig från engelsk/amerikansk fantastik?

Filip: Från mitt perspektiv tycker jag det är viktigt att vi producerar bra, kvalitativ, svensk fantastik, dels för vår egen skull men också för att sätta Sverige på kartan. I Sverige och Norden har vi en väldigt rik historia som är en guldgruva att ösa ur.  Om svensk och engelsk/amerikansk fantastik skiljer sig åt har jag faktiskt ingen uppfattning om.

FBK: Läste du mycket böcker som barn?

Filip: En del, inte så mycket när jag var liten men kanske mer när jag blev lite äldre. Det gick i perioder. Jag kommer fortfarande ihåg när jag var tonåring och läste Röd Storm av Tom Clancy. Det var under en resa till Frankrike som jag tror jag läste boken tre gånger i rad under två veckor. Jag tyckte den var suveränt bra och är väl det första riktiga minnet jag har av en bok.

FBK: Har du någon favoritmusik när du skriver?

Filip: Ja, när jag skriver har jag märkt att jag vill ha pampig, instrumental musik i öronen. Där kan inte vara någon text för då sitter jag och lyssnar på orden och tappar tråden. Så episk, instrumental musisk fungerar fint för mig.

Recension på goodreads.

Recension på Amazon.

Jag stirrade ner i vattnet. Det var så klart, att jag kunde urskilja stenar,  små snäckskal och något mörkt som smekte botten. Till slut såg jag änden på det. Svansen, stjärtfenan eller vad det nu var. Oändligt långt var det, det mörka.
Med ett skri av fasa reste jag mig och sprang bort från bryggan. Bort från sjön.
Aldrig mer skulle jag närma mig sjön.

44 författare, 49 skräcknoveller om sjöar och vad som gömmer sig under ytan.

Novellerna i antologin blev antagna genom en novelltävling där uppgiften var att skriva en skräcknovell, gärna med inslag av fantasy, på temat sjö. Nästan 100 bidrag kom in och av dem blev 49 noveller antagna. Den yngsta författaren är 13 år. Författarna har skrivit med sina röster, sitt sätt att skriva och har författat underbara historier som får huden att knottra sig och kalla kårar att rinna som isvatten längs ryggraden.

Passa på! Paketpris på Sjön och Trädet, två antologier från Miramir Förlag!

258:- istället för 335:-!

Foto: David Asplund

Att skriva böcker har länge varit en fritidssysselsättning, men från och med 2015 jobbar Annah deltid och skriver böcker på deltid. Hon är född 1975, är utbildad civilingenjör och jobbar som teknikkonsult. Fritiden delas även med sporter så som klättring och aikidoträning, en japansk kampkonst, som hon efter många års träning har svart bälte i. Annah bor med man och barn i ett falurött hus och tycker om att pyssla i trädgården.

Miras saga utspelar sig i en uppdiktad medeltid och utspelar sig i en klassisk sagovärld.

Den 26:e maj släpptes den tredje delen av Miras saga, “Eldens mörker”.

Den 1:a juni till 3:e juni 2018 finns Annah och hennes böcker på Leksands medeltidsmarknad och den 29:e juni till 1:a juli 2018 på Tuna Ting Medeltidsmarknads 10-års jubileum.

Böckerna finns även att köpa till förmånligt pris i ett paket.

Hej och välkomna till Fantastikbokklubbens första veckobrev,

Ödmjukt tacksamma för det ökande antalet händelser som berör Fantastikbokklubben, kommer vi från och med slutet av maj i år att veckovist summera våra mest relevanta aktiviteter och göromål som vi är delaktiga i eller berörs av. Med ett ökat antal följare som i detta skede precis har överstigit 750 stycken, behöver vi också skapa en ytterligare kanal för att kunna förmedla den relevanta informationen till så många av er som möjligt. Nedan finner du den mest aktuella summeringen från de senaste dagarna samt agendan som vi har i fokus för den närmaste framtiden.

FBK: Rhuddem Gwelin, varifrån kommer det namnet och vad betyder det? Är det ditt riktiga namn?

Rhuddem: Rhuddem är walesiska för Ruby. Ruby Jand heter jag när jag skriver och pratar om Shakespeare. Gwelin är hopsatt av delar av namnen på två av huvudpersonerna i The Merlin Chonicles. På passet och körkortet står någonting helt annat.

FBK: Berätta om dina böcker “The Merlin Chronicles”. Vad handlar de om?

Rhuddem: De handlar om den keltiska legenden, trollkarlen Merlin, från 500-talet och framåt. Böckerna använder sig delvis av de olika versionerna av legenden, men mycket baseras på historiska dokument. Alltså historiska romaner med inslag av magi. Merlin dör aldrig utan återkommer under olika tidsepoker.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på att skriva om Merlin?

Rhuddem: Mitt intresse för legenden Merlin började när jag var barn men inspirationen tog fart efter att ha sett BBC-serien. Jag frågade mig vad Merlin skulle göra om han levde i vår tid och då föddes idén till Protecting Cheesyfee, som utspelar sig i London år 2015 där Merlin använder sina magiska krafter för att skydda vetenskapsgeniet Branwen Lewis, som är hotad av de starka ekonomiska intressen inom oljeindustrin. Medan jag skrev detta förstod jag snabbt att jag skulle behöva återvända till början och då föddes idéerna till volymerna 1, 2 och 3.

FBK: Varför skriver du på engelska?

Rhuddem: Det känns naturligt och nödvändigt eftersom hela legenden är så ur-engelsk.

FBK: Kommer du att översätta böckerna till svenska?

Rhuddem: Det finns inga såna planer just nu, men vill någon åta sig ett sånt stort arbete – inte mig  emot!

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Rhuddem: Mycket svårt.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker om Merlin?

Rhuddem: Ett enormt tack till alla er som har läst böckerna, skrivit om dem på sociala medier m. m., skrivit till mig om dem, bett biblioteket och den lokala bokhandeln att köpa in böckerna, gett bort dem i present. Ni är bäst! Utan läsarna är författare ensamma, med läsarna är vi rika i gemenskap och inspiration.

Klicka på bilden för att läsa mer om The Merlin Chronicles i butiken!

Michèle Glatthard är född och uppvuxen i den lilla byn Meiringen i hjärtat av Schweiz. Byn sägs även vara marängens födelseort och det är vid det vackra vattenfallet Reichenbachfall som Sir Arthur Conan Doyle lät sin karaktär Sherlock Holmes dö. I skogarna och bergen runt omkring byn sägs det bo allehanda väsen, tomtar, lindormar och nattliga ryttare, både med och utan huvud.
Sedan år 2000 bor Michèle i Sverige, först i Uppsala, nu i vackra Morgongåva. Hon undervisar tyska och engelska, frilansar som översättare och gruvguide. Svenska sagor, sägner och folktro har lockat och fascinerat sedan första spatserturen i de uppländska skogarna.
“Bärnstenar i vattnet” är tidigare utgiven på ett annat förlag och ges nu ut som reviderad nyutgåva via Ebes förlag.
“Bärnstenar i vattnet” är den första delen i en trilogi om “Lövjekarlens vandringar”. Del 2, “Trollsländor” och del 3, “Ishavet”.

Både Bärnstenar i vattnet och Trollsländor finns hos Fantastikbokklubben.